Det kommer en dag när himlen trillar ned. Alla stjärnor likaså och dem förlorar sin glans när de faller likt damm ned på dina axlar. Makrokosmos tappar sin eviga mening, galaxerna har liksom förlorat sin självklara plats. Det haglar kometer dem träffar dig rätt i maggropen. Fryser så du skakar, fingertopparna sticker av den yttre rymdens kyligaste vindar. Evolution, revolution, världen har trillat ned så vad spelar det för roll. I ett svart hål ligger du begravd av stoft och solens strålar når dig aldrig där.